Om ålderskriser och varför du inte ska ha det

Häromkvällen när jag hade sommarinsomnia såg jag filmen “The perks of being a wallflower” för gång två i ordningen. Anledningen till att jag såg om den var att jag ramlade över det här citatet: 

we_accept_the_love_we_think_we_deserve_by_vicare-d54kk6i

Det är när huvudpersonen i filmen frågar sin lärare om varför snälla människor faller för fel personer som han svarar att vi helt enkelt “accepterar den kärlek vi tror att vi förtjänar“.  Ett påstående som egentligen skulle kunna appliceras på livet i stort.

Jag fyllde ju 28 år här om dagen och tänkte att jag kanske skulle drabbas av en snart 30-års kris. Men det gjorde jag inte. Trots att jag som yngre var övertygad om att jag skulle vara mitt uppe i en storartad karriär, ha gift mig, köpt en flott lägenhet och åtminstone börjat fundera över att skaffa barn när jag var 28 år gammal.

Så blev det inte, och från botten av mitt hjärta så är jag tacksam för att jag inte lät den versionen av mig själv som jag var i tidiga 20-års åldern fatta alla de här viktiga besluten. Då hade jag nämligen inte den blekaste aning om hur mycket kärlek, respekt och uppskattning jag förtjänar.

Jag kommer fortfarande ihåg när jag gick på högstadiet, låg söndergråten i sängen med tonårsångest som rev i mitt hjärta. Min bror som är sju år äldre än mig kom in och satte sig på sängkanten och sa “vet du, livet kommer bara bli bättre, det kommer bli lite bättre på gymnasiet och ännu grymmare när du börjar högskolan”.

Högskolan kändes just då surrealistiskt långt borta i tiden, men jag har burit med mig hans ord sedan den dagen och de visade sig vara helt sanna. År för år har livet blivit lite bättre, mindre förvirrande och ångestfyllt.

För livet är som med allting annat, ju mer vi övar desto duktigare blir vi. Förhoppningsvis förstår vi vad vi behöver för att le, skratta, känna oss motiverade och må bra. Vi blir klokare när det kommer till valet av människor vi omger oss med och har lärt oss vad som är värt att lägga hjärta och energi på, och vad som inte är det.

När vi är nästan 30 har perspektiven förändrats i takt med nya länder vi upplevt, människor vi mött och böcker vi läst. I takt med det har vi höjt ribban för kärleken och livet vi anser oss själva förtjäna.

Så ålderskrisa inte för att livet inte blev exakt som ni trodde. För att ni inte har det jobb ni vill ha, inte har mött den stora kärleken, inte hunnit resa tillräckligt mycket eller inte bor i er drömlägenhet. Använd istället tiden till att göra sådant som får er att tycka om att umgås med dig själv, för då kommer allt annat lösa sig automatiskt. För livet blir ändå aldrig exakt som du tänkt dig, och när vi ser tillbaka är vi ofta tacksamma över att det är just så.

msg-133883000356

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *