Category Archives: Resor

Hur summerar du en sommar?

I början av den här sommaren drabbades jag (eller min hemsida) av virus, och eftersom det var sommar och sådär så lät jag det vara ett tag.

Men så i förrgår kände jag att nu är det hög tid att städa bort viruset inför hösten. Så efter mycket “jag vill slita av mig mitt hår” och “nu, nu, nu kastar jag ut den här datorn genom fönstret”, så är det faktiskt ordnat. Hurra för det.

Computer virus.

Så med det problemet i världen kan vi börja prata om vad som hänt i sommar. Jag har befunnit mig på svensk mark hela tiden. Fem månaders resande under förra året fick mig att känna att det var okej att spendera sommaren i Sverige.

IMG_7983

Innan hela landet tog semester så var jag i Almedalen tillsammans med Storimi (megabra barnboksapp jag jobbar tillsammans med). Förutom att bygga sådana här makalösa torn så berättade vi för viktiga personer om vikten av att läsa för sina barn.

Nynäshamns skärgård

I mitten av juli köpte min bror en snabb motorbåt för att han längtade ifrån poolen och ut i skärgården…

Nynäshamns skärgård sandvik

Vi hamnade på en av min barndoms favoritplatser (Sandvik), och vattnet glittrade som om någon slängt ut miljoner av diamanter på dess yta.

DSC_0422

Jag har också varit på västkusten, besökt Fjällbacka…

Grebbestad

Grebbestad…

Smögen

Och Smögen. Det blåste så att det sjöng om det, men vad gjorde det när det fanns skaldjur, gassande sol och langos?

Sen har det förstås hänt en hel del andra grejer, men de får vi spara till senare. Är så glad att min hemsida är hel och frisk igen!

Ha en förträfflig fredag, puss & kram!

Prinsessor och bergstoppar

DSC_0035DSC_0023

Godkväll <3 Hur spenderar du din påskafton? Jag har spenderat en del av min tittandes på Frozen med dessa gullisar. Vi åt också sockriga björnar plus dansade.

DSC_0016

Tidigare idag har vi gjort allt sådant som man brukar göra på en påskafton. Typ ätit massor med påskmat och letat påskägg.

DSC_0080

Mina brorsdöttrar var överlägsna vinnare när påskharen delade ut ägg, meeeen jag fick faktiskt…

IMG_5985De här snygga skorna av min mamma och pappa. Blev jätteglad för jag var verkligen i behov av ett par skor, så tack så mycket för det <3

IMG_5978

Sen köpte jag en påskpresent till mig själv och en till mamma. Det är sådana här målarböcker för vuxna. Målet är att du ska bli lite mindfull tror jag, och vem behöver inte bli det?

IMG_5981

Jag har märkt att det faktiskt fungerar väldigt bra för mig att göra något med händerna när jag är stressad så tänker att det här nog kan vara en bra grej.

everestmoviereview759

Såg förresten den här filmen Everest igår. Kollade på den på en båt mellan Koh Lipe och Langkawi för någon månad sedan, men det var hemskt svårt att koncentrera sig så såg om den igår och bestämde mig för att äntligen ta tag i att börja klättra. Har velat gjort det så länge nu och när jag var ute och reste var det ofta jag önskade att jag haft klätterkunskaper.

IMG_5395

Amatörklättrade lite i Ao Nang och älskade det. Tror att det jag älskar med klättring är att det är ett så himla konkret mål. Du ska upp eller ner för något och that’s it. Sen när du börjar klättra där det är lite svårt så måste du hela tiden vara superfokuserad och inga flyktiga tankar får plats i ditt huvud…

IMG_5378 12670202_1245117712172180_901287143705946129_n

Hursomhelst så tyckte jag mycket om det och tänkte försöka se om jag kan boka in en tid i veckan för att börja lära mig klättra på riktigt.

DSC_0050

Tills dess ska jag dock njuta av helgen och påsken lite till. En stor puss & kram på er och ha en fortsatt bra påskafton!

/Amanda

 

Att resa i en värld av terror

På senare år har människan på ett allt mer påtagligt sätt fått vingar. Det tar mindre än ett dygn att ta sig till andra sidan jorden och på ett par timmar har du korsat flera europeiska gränser.

Inte heller är det speciellt dyrt att flyga, att resa och att upptäcka, och medan vi vidgar våra horisonter krymper världen. Storstäder blir alltmer multikulturella och det som förr var exotiskt normaliseras.

I samma takt som vi bygger broar genom luften bildar vi också allianser. Såväl politiska som i våra hjärtan. Platser långt borta är inte längre prickar på kartan, utan mänskliga ansikten och minnen. Vi har vänner som vaknar upp i olika tidszoner och många av oss talar flera språk.

IMG_5458

Flygplatser är speciella, där möts människor från hela världen. På flygplatser har vi det gemensamt att vi alla är på väg någonstans, där går vi igenom samma kontroller, samma incheckningsprocesser och köar till samma toaletter.

När terrorister slår till mot ett flygplan eller en flygplats är det därför inte en nation som attackeras, utan våra vingar och vår frihet. Vår rörelse framåt.

Jag minns hur jag satt på Atens flygplats i somras, destinationen var Istanbul, och plötsligt grep rädslan tag om mig. Istanbul var inte alls långt ifrån terrorns högsäte och mitt hjärta slog trippla slag. Men jag satte mig på planet och jag åkte. Väl framme i Istanbul hade jag några helt makalösa dagar. Tills terrorn faktiskt slog till vid en gränsstad till Syrien. Gatorna fylldes av demonstranter, ilska och ledsenhet.

Demonstration i Istanbul
Demonstration i Istanbul.

Ändå ångrar jag inte att jag åkte. För i samma sekund som vi låter vår rädsla vinna, upprättar ytterligare en gränskontroll eller slutar resa till vissa platser så river vi broarna som vi byggt upp. Världen värker på sina håll mer än den någonsin gjort under min livstid, men utvecklingen framåt går också snabbare än någon gång förut.

En vis person har sagt att natten är som mörkast innan den ljusnar, och jag hoppas att det är i den timman vi befinner oss nu. Att vi inte låter ondskan klippa våra vingar, utan att vi istället förstår att vi i egenskap av världsmedborgare är så många fler och så mycket starkare än de som vill se världen brinna.

Låt oss fortsätta bygga broar, inte barrikadera dem av fruktan, låt oss bilda nya allianser, skapa nya minnen och tillsammans arbeta för att vår tid ska gå till historien som en där en ny och öppen värld skapades.

Mina skatter

När du är ute på äventyr så hör det ju till att komma hem med ett gäng skatter tycker jag. Så nu ska vi kika in några av de grejer som hamnade i ryggsäcken längst vägen! 

IMG_5820

Först ut är mina pippipärlor, (ananasen som de bor på kommer från Konsum, fick en akut tropikabstinens) dessa fina köpte jag i det lilla öriket som jag tyckte så mycket om men blev så himla orolig för. Phi Phi stad har verkligen allt en backpacker kan önska i form av mysiga restauranger och underbar shopping. Men stränderna… Aj aj aj, vad förstörda de är efter att ha skytteltrafikerats av speedboats och turister som partajar som om det inte fanns någon morgondag.

Jag kan inte låta bli att undra vem som ska rädda Phi Phi? Hon är i desperat behov av en hjältinna! Fick i alla fall med mig ett superlångt pärlhalsband därifrån som jag sedan hade på mig typ varje dag.

Bild 2016-03-11 kl. 10.20

IMG_5836

IMG_5834

Från Kambodja plockade jag hem ett par söta kaffekoppar. De skulle enligt utsago vara handmålade och för nio dollar blev de mina. Så just nu sitter jag och klunkar nybryggt kaffe ur en av dem.

IMG_5851

Som sällskap har jag den här lilla elefanten som också han har sitt ursprung i Kambodjas Siem Rep.

IMG_5838

På Phi Phi handlade jag också den här drömfångaren. Har velat ha en ett bra tag nu så kändes som det var läge att slå till när den här dök upp. Än så länge har den gjort ett bra jobb, har haft exakt 0 mardrömmar, och i natt kommer jag dessutom sova i nybäddade lakan. Känns mycket lyxigt.   IMG_5829

Däremot hjälper den dåligt mot insomnia, och det hade jag en släng av igår natt. Så är just nu lite sådär lagom trött och mosig. Men har varit och handlat tulpaner och sådant som gör en glad. Det, ananasen ni såg och mat i massor.

Så nu lämnar jag er till förmån för fredagsfrosseri och ett avsnitt av 30 grader i februari (alltså hur sorglig är inte den?). Hoppas vi ses snart och ha världens finaste fredag <3

En blivande asiatisk tiger

En av de platser som jag kom att älska mest under vår resa var Ho Chi Minh (Saigon). Jag kan inte sätta fingret på vad det var som gjorde att Vietnams största stad fick mig på fall, men det fick den.

Saigon är gränder och åter gränder, och i så gott som varje hörn hänger deras flagga. Illröd botten och en brandgul stjärna.

IMG_4775

Utanför vårt hotellrums fönster poppade husen upp som pastelliga sockerbitar och nere på gatan levde människor sina liv utan att ta notis om oss.

Det kändes som om vi hade hamnat i en välmående stad, där allt rörde sig framåt i en rasande takt. En stad som rest sig ur ruinerna av sin mörka historia och med stolthet satt sitt namn på kartan som en plats att räkna med.

IMG_4636

På ett hippt café som heter Cong var jag såhär glad efter att ha druckit typ tre kaffe. Gott kaffe i Asien är hårdvaluta så det gäller att passa på när man hittar det!

IMG_4706

Även om Ho Chi Minh (vill skriva Saigon förvirrande det där) spås bli en av de nya Asiatiska tigrarna (ekonomiska stormakterna) så har de fortfarande inte fått ordning på sina elledningar. De är som ni kan se på bilden kaos och katastrof. Men ett fint kaos på sitt sätt.

IMG_4795

Ljuset föll så himla vackert mellan byggnaderna den här dagen, bilder kan inte göra det rättvisa men här är i alla fall mitt försök att fånga det.

IMG_4770

Jag förstod mig aldrig på Vietnams valuta, men på kvällen åt vi en enorm middag med extra allt för lite över 100 000 dong. Förstod så mycket som att det är väldigt billigt.

IMG_4808

Så var vi förstås på krigsmuseet. Jag skulle kunna leta runt i mitt ordförråd och bland mina känslor i en evighet utan att vara förmögen att sätta ord på den grymhet som var Vietnamkriget. Ett krig så meningslöst och vidrigt för alla inblandade parter.

IMG_4812

Extra påtagligt och känslomässigt utmattande blir det i dagar som dessa, när världen värker av oro.

Minns ni Palmes Jultal? Är stolt över att Sveriges statsminister med sådan styrka tog avstånd från Vietnamkriget. Fler sådana politiska ledare till Sverige och världen tack!

IMG_4643

Trots de hemska timmarna på krigsmuseet är det dock en ljus stad jag minns när jag tänker på Ho Chi Minh. En inspirerande stad med sprakande färger och härliga människor som jag definitivt kommer komma tillbaka till förr eller senare!

Det svåra med att komma hem efter en resa

En vän frågade mig häromdagen om mina resor gjorde mig till en bättre människa. Frågan är högst relevant och det fick mig att fundera över om så var fallet.

Om jag för varje destination och passtämpel blir en förbättrad version av mig själv. Jag är tillbaka i Stockholm och försöker känna efter. Försöker hitta den där känslan av att ha hittat mig själv. Så som jag hört att många andra gjort därute i den stora världen.

Men sanningen är att jag går vilse på mitt älskade Söders gator. Jag åkte ut i världen för att finna svar, men återvände med fler frågor än när jag for. Här hittar jag till allt, men stannar inte till och upptäcker något av intresse. Planets autopilot slås av när hjulen snuddar vid Arlandas startbana, och min slås på.

Jag i ett storslaget Angkor Wat.
Jag i ett storslaget Angkor Wat.

När jag efter 30 timmars resande genom Laos och Thailand somnade i tårar på en lokalbuss golv kände jag att ingenting kunde vara värre än det här. Sjuk av vatten från Mekongfloden, vimmelkantig av malariatabletternas biverkningar och så smutsig att håret och huden kliade låg jag där och kände att jag hade nått botten.

När vi fem timmar senare anlände till Bangkok och checkade in på ett eget rum, med dusch och säng var jag i himmelriket. Jag sov till långt in på förmiddagen och när jag ramlade ut på Khoa San Road var jag lycklig enda in i benen.

Jag tänker på Maslows behovspyramid. På mat, tak över huvudet och mänsklig interaktion. Hur mitt resande kretsar kring just de tre sakerna, och hur de får livet att te sig så enkelt.

I Stockholm är de basala behoven så självklara att pyramiden förändrats radikalt. Hur centralt du bor, hur coola människor du umgås med, och vilken restaurang som är trendigast just nu är Stockholms behovspyramid.

Därför känner jag mig vilse. Jag kan inte uppfylla det alla drömmars stad förväntar sig av mig, och även om jag skulle kunna det, kommer jag bara hamna i en än mer bisarr behovstrappa.

IMG_5389

Är jag en bättre människa? Jag har sett städer brinna, jag har gråtit på Vietnamkrigets fält i Saigon, snittat upp stygn på min pojkvän i Kambodja för att ingen vård fanns att tillgå. Men hur applicerar jag dessa överlevnadsfärdigheter här?

En vis person har sagt att vad som definierar oss människor handlar om vad vi gör när det verkligen räknas. Problemet är att vi i Sverige hamnar i så ofantligt få situationer där det faktiskt räknas. Därför måste vi bygga upp vår egen mening, och måla upp våra egna mål.

Stänga av våra autopiloter och upptäcka skönheten i våra egna kvarter. Jag är glad att jag under min resa hittat flera hem, flera trygga hamnar. Det finns en hel värld därute som jag vill upptäcka och dokumentera. Fotoalbum som jag vill fylla. Men det gör inte den delen av världen som är mitt ursprung mindre vacker och mindre fantastisk. Så tills jag sätter mig på det där planet igen, så kommer jag göra mitt bästa för att få ögonblicken här att verkligen räknas.

Long time no see

IMG_0022

Det måste ligga nära till hands att tro att jag fallit ner i ett thailändskt slukhål eller fått ett rekordlångt solsting. Men så är det inte alls. Istället har det bara hänt många dumma saker på väldigt kort tid. Till exempel har min dator gått totalsönder och hänger hos en reparatör i Phuket Town.

IMG_9940

Som om inte det vore nog har jag legat på diverse olika hotellrum och varit absolut vrålförkyld. Hostat, haft ont i öronen, halsen… Ja allt sådant deppigt som hör en förkylning till. Därför har jag varit mer off än on under veckan som gått. Men nu är jag tillbaka, på ny plats och med ny energi.

IMG_9796

För när exakt allt bokstavligen kraschade så utnyttjade vi en av de största fördelarna som finns när du backpackar, vi slängde ner våra saker i väskan och drog. I Phuket Town låg vi och hostade några dagar på samma hostel där The Beach spelades in, för att sen göra en blixtvisit i Patong (vi stod ut en timma) och därifrån ta en minibuss till Ao underbara Nang. Så där är vi nu och vi älskar det på det där sättet som alla som kommer hit älskar Ao Nang <3

Sju hjärtslag i minuten <3

IMG_4953

Häromdagen åkte vi till Sharkbay för att snorkla, och då var jag såhär glad. Grejen var den att vi såg noll hajar och inte så mycket annat heller för att det var så sjukligt blåsigt. Så istället låg jag på stranden och lyssnade klart på min ljudbok. Helt okej sysselsättning det med.

IMG_3524

Mina saker hade jag packat i den här fin fina väskan från Pai. Pai är en helt fantastisk stad när det kommer till att shoppa tills du droppar. Ville handla allt, men åkte därifrån med ryggsäcken, en känning och halsbandet här under.

IMG_8566Både halsbandet och väskan har jag haft på mig cirka varendaste dag sedan dess. Så de får läggas in i kategorin bra köp.

IMG_3507

Dagen till ära snöade jag in på ämnet fridykning. Ni vet de som dyker sinnessjukt djupt utan syrgastuber? Finns sådana skolor här, och jag tänkte att jag skulle dela med mig av lite fakta om den här fascinerande sporten:

  • Världsrekordet utan utrustning (fenor) ligger på 101 meter (kvinnor 71 meter).
  • De som fridyker använder samma andningsmetod som buddistiska munkar.
  • Fridykning har funnits i tusentals år, i Grekland fridök man tillexempel för att kunna plocka upp tvättsvampar från botten.
  • Världsrekordet när det kommer till att hålla andan under vatten har Branco Petrovic som stannade under vattnet under 11 minuter och 45 sekunder (jisses!). Själv var jag överlycklig när jag simmade en och en halv längd i vår swimmingpool på hotellet.
  • Så fort du stoppar ner ditt ansikte i vattnet så saktar dina hjärtslag ner med 25 procent.
  • När du passerar tio meters djup så börjar du dras neråt djupet istället för upp mot ytan. En slags motsatt gravitationskraft som fridykare kallar för “doorway to the deep”.
  • Fridykares hjärtslag kan sjunka till så lågt som sju slag per minut. Över ytan skulle någon med så få hjärtslag vara medvetslös, men under ytan så fungerar det!

Amazing facts, eller hur? Och nu får jag säga meningen, pröva inte det här hemma, för det kan också vara mycket farligt. Fridykare dyker till exempel aldrig utan sällskap.

IMG_5025

På kvällen drack vi smoothies och tittade på solnedgången. Sedan la vi oss på hotellrummet och tittade på serien Making a murder. Jag somnade dock efter typ tio minuter, och i morse fick jag höra från min pojkvän och Erik att serien var typ den bästa i världen. Så kanske får kolla ikapp vid lämpligt tillfälle.

Nu har det dock blivit dags för oss att byta hotell och strula runt med sådant. På återhörande om ett litet, litet tag:)

Om att vara där du vill vara, vart de än är

Okej, till att börja med, jag är helt överväldigad över hur fantastiskt underbara alla ni som läser och kommenterar är. Nyper mig själv i armen och sådant för att alltsammans är så fint!

Pai Thailand riverside

Och till er som säger “jag vill också sticka iväg på äventyr” så svarar jag “kör”. Du kommer kanske stå där på flygplatsen och tänka “vad 17 har jag gjort”, men den känslan går över.

Vi lever i en sådan galen tid, när vi rymt in det mesta av vårt arbete i en 13-tums skärm. Så om det går och om vi vill så tycker jag att vi ska utnyttja möjligheten att plocka med oss jobbet till fullo.

IMG_8107

Du kommer kanske inte bli rik på att vara en digital nomad. Men du kommer få betalt i ett stort gäng härliga minnen och erfarenheter. Läste en tråd på Quora om det där med att ta steget och resa iväg. En kommentar som verkligen fastnade hos mig var en kille som beskrev hur tillfredsställda och lunga människorna han mött under sina resor var:

I believe the reason everyone was like this is because almost every single person was where they wanted to be…

IMG_8498

Sen behöver såklart inte alla resa runt för att känna att de är precis där de vill vara, men tyckte om tankesättet. Att fråga sig själv någon gång då och då om vi är där vi vill vara, och om svaret är nej under allt för lång tid kanske vi kan förändra något.

En av de viktigaste sakerna som jag lärt mig, dels under den mentala resan som tog mig hit men också under själva resandet är att vi människor inte är statiska. Vi kan göra så mycket som vi aldrig någonsin kunde föreställa oss att vi skulle våga!

Social fobi- Vad i hela världen gör jag egentligen?

Ni är många som frågar mig vad jag egentligen gör, som kan vara här nere och jobba. Så jag tänkte att jag skulle försöka ge er ett lite mer utförligt svar på det.

Koh Tao Sairee Beach

Såhär är det, att för några år sedan så studerade jag till onlinemarknadsförare och gick i en av de första klasserna som tog examen vid mediainstitutet. Vi läste mycket om SEO och hur du gör för att synas på nätet.

Mitt problem är att jag under hela mitt liv har varit rädd för att synas och ta plats. Så jag vågade inte riktigt ge mig in i onlinevärlden där exakt allt handlar om att synas.

IMG_3406

Jag tänkte att folk skulle skaka på huvudet och säga “vem tror hon egentligen att hon är?”. Så jag lät helt enkelt bli, trots att jag enda sedan jag varit liten älskat att skriva mer än någonting annat.

Utveckling wordpress

Men så av en slump började jag arbeta som informatör för en sida som handlar om social fobi och hur du blir av med den. Under det arbetet lärde jag mig mycket om mig själv och mina rädslor, och sakta, sakta blev jag lite mindre skräckslagen för att finnas till.

Så efter att jag kom hem från en månads resande runtom i Europa i sommars så kände jag mig bara helt utled på att låta mina rädslor och min sociala fobi stå i vägen för mina drömmar. Trött på att be om ursäkt för mig själv.

Amanda HultinSå jag jobbade dag och natt med att lära mig mer om webbutveckling och kod. Tills jag nästan stupade av trötthet. Jag registrerade in ett eget företag och började få in uppdrag. Det där med att höra av sig till folk gav mig fullständig panik i början men efter ett tag var det inte lika skräckinjagande längre.

Dykparadis Koh Tao Thailand resa

Så i december kunde jag packa mina väskor, sätta mig på ett plan med destination Bangkok. Enkelbiljett. För jag har aldrig stått ut med vintermörkret i Sverige.

Nomads

På plats i paradiset mötte vi upp ett gäng vänner som också tyckte att stranden var en bra plats att ha som kontor. Vi fick in en rutin på att gå upp cirka sju åtta på morgonen och jobba fram till klockan tolv-ett. Äventyra och sedan fortsätta jobba från fyra till åtta på kvällen någonting.

ko tao vandring

Så jag kastade bort dumma fobier och är just nu en digital nomad i Thailand, och jag skulle inte byta bort det mot något. För det är ju så, att när du vågar så vinner du, och ju mer du vågar desto större är vinsten!