Category Archives: Kärlek

You’re entirely bonkers. But I’ll tell you a secret. All the best people are

Förde precis över massvis med bilder av veckan som gått till min dator. Vi kan ju kolla in vad som varit på tapeten.IMG_5846

I lördags, när det var lite (betoning på lite) sol ute och sådana trevliga saker så hängde jag i Tanto med mina vänner. Tanto har varit lite utav min bakgård denna sommar på grund av har ingen balkong men bor väldigt nära Årstaviken.

IMG_7421

Vi drack cider från ett märke som heter Lustgården, och jag måste säga att de har deras burkar är de mest bedårande ciderburkarna jag sett i hela mitt liv.

Citat galet

Till en vän som var lite nere och behövde akut uppmuntring skickade jag detta…

IMG_7661

Innan det började drickas cider hade jag grundat med algen chlorella, för tydligen är det såhär…

IMG_7666

Att chlorella enligt forskning ska vara en life saver mot baksmälla, och forskning ska man ju alltid lyssna på…  (och ja det funkar faktiskt rätt bra, är mycket möjligt att det är placebo men placebo är ju guld det med ibland så jag klagar inte) 

IMG_7434

Någon dag (minns inte vilken) så tog jag en promenad som ledde mig till andra sidan stan, och i Humlegården möttes jag av denna fina skylt. Är sjukt svag för mysiga budskap så var förstås tvungen att fota. 693b4c6b87814e5cd2cbfc0f2f9b6cab

O på tal om ord och sådana saker, det här har jag sparat ner från Pinterest för att det kändes så smärtsamt sorgligt, hemskt och tomt.

IMG_7485

Och det här är en annan grej som jag var kände ett akut behov av att print screena, för man bara “herre min skapare, att det finns sådana här coola människor är bara helt över-underbart”.

IMG_6386

Har som vanligt lyssnat på musik rätt konstant. Imponeras (och kanske skräms en aning) över hur grymma Spotify har blivit på att leta upp låtar som jag älskar. För många, många år sedan lyssnade jag fullkomligt sönder låten “Drops of Jupiter”, och nu tyckte Spotify av det var dags att väcka lite nostalgikänslor i mig…

Drops_of_Jupiter_by_Miyuko142

Now that she’s back in the atmosphere
With drops of Jupiter in her hair, hey, hey
She acts like summer and walks like rain
Reminds me that there’s time to change, hey, hey
Since the return from her stay on the moon
She listens like spring and she talks like June, hey, hey

Tänker att vara den personen som får en sådan här låt skriven till sig måste vara finast på jorden cirka.

Just nu är jag här

Och häromdagen började jag ju som sagt läsa den grymma boken “Just nu är jag här” (checka in recension genom att klicka).

IMG_7825

Och nu har jag ganska precis avslutat en middag som var god så det sjöng om det.

Hoppas ni har en alldeles förtrollande fredag med allt som hör sådana till, och samlar mycket fina bilder i era fotoalbum <3

Hejdå farfar & tack för att du gav mig tid

Solnedgång blå

Igår var jag på begravning och sa hejdå till min farfar. När jag tänker tillbaka på honom kommer jag minnas skoleftermiddagar på mellanstadiet. Jag var ofta hemma hos min farmor och farfar då. Farmor gjorde kaffe och bakade sockerkaka. Jag och farfar slog i kartböcker och mossgröna uppslagsverk.

Det var innan Google fanns, så han var på sätt och vis mina barndomsårs Google. Några månader innan han dog skrev jag ett brev där jag tackade honom för att han hade varit med och format mig till den jag är idag. För det gjorde han, och jag kommer att sakna honom nu när han är borta.

Den finaste gåvan han gav mig var tid. Tid att undra, tid att prata och att besvara frågor. Jag tänkte inte på vilken lyx det var då, att ha en vuxen som dedikerade så mycket tid till att svara på alla varför, men idag, i all stress där tid med föräldrar och andra vuxna är hårdvaluta för barn så förstår jag att det var en helt fantastisk gåva. Så från djupet av mitt hjärta, tack älskade farfar för att du gav mig av din tid!

 

 

Om ålderskriser och varför du inte ska ha det

Häromkvällen när jag hade sommarinsomnia såg jag filmen “The perks of being a wallflower” för gång två i ordningen. Anledningen till att jag såg om den var att jag ramlade över det här citatet: 

we_accept_the_love_we_think_we_deserve_by_vicare-d54kk6i

Det är när huvudpersonen i filmen frågar sin lärare om varför snälla människor faller för fel personer som han svarar att vi helt enkelt “accepterar den kärlek vi tror att vi förtjänar“.  Ett påstående som egentligen skulle kunna appliceras på livet i stort.

Jag fyllde ju 28 år här om dagen och tänkte att jag kanske skulle drabbas av en snart 30-års kris. Men det gjorde jag inte. Trots att jag som yngre var övertygad om att jag skulle vara mitt uppe i en storartad karriär, ha gift mig, köpt en flott lägenhet och åtminstone börjat fundera över att skaffa barn när jag var 28 år gammal.

Så blev det inte, och från botten av mitt hjärta så är jag tacksam för att jag inte lät den versionen av mig själv som jag var i tidiga 20-års åldern fatta alla de här viktiga besluten. Då hade jag nämligen inte den blekaste aning om hur mycket kärlek, respekt och uppskattning jag förtjänar.

Jag kommer fortfarande ihåg när jag gick på högstadiet, låg söndergråten i sängen med tonårsångest som rev i mitt hjärta. Min bror som är sju år äldre än mig kom in och satte sig på sängkanten och sa “vet du, livet kommer bara bli bättre, det kommer bli lite bättre på gymnasiet och ännu grymmare när du börjar högskolan”.

Högskolan kändes just då surrealistiskt långt borta i tiden, men jag har burit med mig hans ord sedan den dagen och de visade sig vara helt sanna. År för år har livet blivit lite bättre, mindre förvirrande och ångestfyllt.

För livet är som med allting annat, ju mer vi övar desto duktigare blir vi. Förhoppningsvis förstår vi vad vi behöver för att le, skratta, känna oss motiverade och må bra. Vi blir klokare när det kommer till valet av människor vi omger oss med och har lärt oss vad som är värt att lägga hjärta och energi på, och vad som inte är det.

När vi är nästan 30 har perspektiven förändrats i takt med nya länder vi upplevt, människor vi mött och böcker vi läst. I takt med det har vi höjt ribban för kärleken och livet vi anser oss själva förtjäna.

Så ålderskrisa inte för att livet inte blev exakt som ni trodde. För att ni inte har det jobb ni vill ha, inte har mött den stora kärleken, inte hunnit resa tillräckligt mycket eller inte bor i er drömlägenhet. Använd istället tiden till att göra sådant som får er att tycka om att umgås med dig själv, för då kommer allt annat lösa sig automatiskt. För livet blir ändå aldrig exakt som du tänkt dig, och när vi ser tillbaka är vi ofta tacksamma över att det är just så.

msg-133883000356

Prinsessor och bergstoppar

DSC_0035DSC_0023

Godkväll <3 Hur spenderar du din påskafton? Jag har spenderat en del av min tittandes på Frozen med dessa gullisar. Vi åt också sockriga björnar plus dansade.

DSC_0016

Tidigare idag har vi gjort allt sådant som man brukar göra på en påskafton. Typ ätit massor med påskmat och letat påskägg.

DSC_0080

Mina brorsdöttrar var överlägsna vinnare när påskharen delade ut ägg, meeeen jag fick faktiskt…

IMG_5985De här snygga skorna av min mamma och pappa. Blev jätteglad för jag var verkligen i behov av ett par skor, så tack så mycket för det <3

IMG_5978

Sen köpte jag en påskpresent till mig själv och en till mamma. Det är sådana här målarböcker för vuxna. Målet är att du ska bli lite mindfull tror jag, och vem behöver inte bli det?

IMG_5981

Jag har märkt att det faktiskt fungerar väldigt bra för mig att göra något med händerna när jag är stressad så tänker att det här nog kan vara en bra grej.

everestmoviereview759

Såg förresten den här filmen Everest igår. Kollade på den på en båt mellan Koh Lipe och Langkawi för någon månad sedan, men det var hemskt svårt att koncentrera sig så såg om den igår och bestämde mig för att äntligen ta tag i att börja klättra. Har velat gjort det så länge nu och när jag var ute och reste var det ofta jag önskade att jag haft klätterkunskaper.

IMG_5395

Amatörklättrade lite i Ao Nang och älskade det. Tror att det jag älskar med klättring är att det är ett så himla konkret mål. Du ska upp eller ner för något och that’s it. Sen när du börjar klättra där det är lite svårt så måste du hela tiden vara superfokuserad och inga flyktiga tankar får plats i ditt huvud…

IMG_5378 12670202_1245117712172180_901287143705946129_n

Hursomhelst så tyckte jag mycket om det och tänkte försöka se om jag kan boka in en tid i veckan för att börja lära mig klättra på riktigt.

DSC_0050

Tills dess ska jag dock njuta av helgen och påsken lite till. En stor puss & kram på er och ha en fortsatt bra påskafton!

/Amanda

 

“Easter. The only time it’s okay to put all of your eggs in one basket”

DSC_0033

I ärlighetens namn har det inte hänt så värst mycket spännande sedan igår. Jag har träffat vänner och lekt en egenuppfunnen lek som går ut på att man turas om att säga olika länder i världen. Spelare 1 säger typ Sverige, spelare 2 Danmark osv. Den som till slut inte kommer på ett land åker ut, och den som kan flest vinner.

Dock spårade det hela ur lite igår på grund av trötthet och sådan och vem som egentligen vann är för evigt höljt i dunkel.

DSC_0240

Tills jag har något mer spännande att berätta om låter jag er återgå till att njuta av den låååånga fredagen & själv tänker jag fortsätta dricka kaffe.

Var rädda om er, massor med kärlek:

Amanda

Om att fira julafton den 6 december

Tänkte att ni skulle få hänga med mig och fira jul, det var nämligen precis vad jag gjorde idag. För på torsdag sätter jag mig ju på ett plan till Thailand, och det går ju liksom inte för sig att göra utan att att ha ätit ett endaste svenskt julbord.

DSC_0241Så min mamma och pappa sa åt mig att komma hem till dem för att köra en minijul. Där vi dukade upp med bland annat de här maffiga rosorna.

DSC_0251

Innan de var tjusigt arrangerade i en vas från Klong bodde i ett “handfat” i uterummet.

DSC_0245

Det sattes upp mistlar också, men han som jag brukar pussa på var och förfirade jul på annat håll…

IMG_2229

Så jag fick hålla till godo med att pussa på den här coolingen till systerdotter (hon har en tvillingsyster som är minst lika cool).

DSC_0175

Sen fick jag ju julklappar! Av de undersköna tvillingarna fick jag bland annat en högtalare så jag kan bossa över musiken på beachen.  DSC_0183

Mina föräldrar gav mig den här damen. Hon har rest hela vägen från en konstnär i Palma, och nu ska vi flytta ihop, palmadamen och jag ❥

DSC_0202

Sen blev jag överröst av typiska bra att ha grejor. Som solkärm som doftar kokos (min bästa doft) och en megatjock bok som jag planerar att fastna i innan tiotimmarsflighten.

Tyvärr var jag sinnessjukt dålig på att ta bilder under middagen, men den var precis sådär god och lagom traditionell som en julmiddag ska vara. Jag hade också tårar i ögonen över att jag inte skulle fira riktiga julafton hemma. Är verkligen blödig när det kommer till sådant där!

Jag har sagt minst 575 gånger att “alltså det finns ju Skype, vi kommer höras på Skype, så kan jag vara med er fast jag är i Thailand”.

Väldigt många fin dag i alla fall, sov gott allihopa!

Godis från paradiset & en mycket sorglig kärlekshistoria

IMG_0956

Dessa fina godisar och giftigt gröna juice förtär jag denna lördagseftermiddag. Jag köpte dem på Paradiset, vi har nämligen inte bara McDonalds precis bredvid oss, utan också en ekologisk mathimmel som heter just Paradiset.

IMG_0937

Innan min tripp till paradiset åt jag sushi som det rykte om. Visste ni förresten att de inte alls äter laxsushi i någon större utsträckning i Japan? De tycker att laxen är för oljig i smaken. Vill du djupdyka i ämnet kan du kolla in den här sidan på Quora.


Parantes: Quora är en sida som ni borde checka in i vilket fall om ni inte redan gjort det. Sidan går ut på att människor ställer en fråga. Det kan vara precis vad som helst. Som i det här fallet:

Why is salmon sushi/sashimi popular everywhere except Japan?

Sen svarar någon som har koll på varför det är så. Sidan har många, många medlemmar, så det blir mycket expertis kunskap samlat på ett och samma ställe. Du kan både ställa egna frågor och läsa andras svar. 


IMG_0947

Eftersom jag inte är japanare äter jag laxsushi och tycker att det är hemskt gott. Jag är lite tråkig när det kommer till sushi och äter ungefär alltid lax och avokado. Ibland tonfisk.


tumblr_mz72cbJB4G1rdcsrgo1_400

Innan jag släpper iväg er härifrån måste vi prata om en sorglig kärlekshistoria. För på Reddit cirkulerar just nu en berättelse om en pojke som mötte en flicka som var allt han någonsin drömt om, och just därför vågade han inte hoppas på något annat än att hon skulle förbli just en dröm. Han skriver bland annat:

Plus she had a bad habit of being an absolute heart breaker.

Så han blev hennes vän. De umgicks jämt. När de blev fulla tillsammans och hon närmade sig honom bäddade han ner henne i sängen och tänkte “hon vill bara ha mig när hon är full”, och det var ju inte alls på det sättet som han ville ha henne.

I just thought hell, she’ll never like someone like me.

casi-angeles-couple-cute-love-photo-Favim.com-457666

Åren gick, hon skaffade pojkvän, och så kom dagen när hon skulle gifta sig. Mannen som hon skulle gifta sig med hade allt hon någonsin velat ha i en man.

Efter att vigselceremonin är avslutad dansar hon och pojken som är hennes vän. Han säger skämtsamt till henne:

You just have to be the one that got away?

Och hon svarar då:

You know that’s bullshit, I was the one you never even wanted. You can’t blame me after breaking my heart.

Han avslutar sin insändare till Reddit på följande sätt:

Now I’m lying in bed without the energy to even drown my sorrow in some low-budget erotica.

Her husband is a fantastic guy, and he’ll make her so happy. But I fucked up, by letting my insecurities get between the one I always really wanted.

tumblr_mnmsugoTTQ1qhk67ko1_500

Hela historien är så himmelens sorglig att du inte riktigt vet vart du ska ta vägen. Om du vill läsa hela så hittar du den här.

Och med oss kom värmen till Sverige…

Inte riktigt, men nästan så var det. För vår resa gjorde att vi hoppade över den där värsta delen av det som folk talade om som en förlorad sommar. 

IMG_0727I den här sagohusskånelängan avslutade vi vår semester. Vi drack sjuka mängder te tillsammans med min pojkväns faster. Sen tog vi en promenad och…

…tog obligatoriska “vi har det väldigt mysigt” bilder…

IMG_0710Och “Jag har köpt armband från alla länder jag varit i och är rätt hipp” bilder…

IMG_0693Samt en “Sverige är väldigt vackert ändå” bild.

IMG_0733När vi skulle gå tillbaka till sagohuset passerade vi en äng med sockerärtor, (den grejen!) vi plockade med oss några som färdkost.

Om möten och stulna konstverk

Vår allra sista heldag i Istanbul sprang vi in i en gammal universitetsvän till min pojkvän. Förutom det mycket märkvärdiga i att kollidera med någon man känner på en gata i Istanbul var det början på ett äventyr, och vem gillar inte sådana? 

Den här killen bodde i Istanbul och hade så gjort i flera år. Därför kunde han allt om hemliga gränder och matställen.

Tyvärr har jag inte supermycket bilder från den här dagen, den var liksom lite för rolig för att fota. Men några har jag ändå lyckats skrapa fram.

IMG_0418Det här är precis innan solen går ner. Vi har tagit en ranglig hiss upp till en takterass där utsikten var såhär bra. Innan bilden togs hade vi ätit megagod kebab för 15 kronor.

Killen vi träffat kom från Pakistan och hans livshistoria förtjänar ett inlägg i sig, eller ett reportage, eller en bok…

Jag minns inte riktigt hur länge vi stannade här, men jag tror att det var rätt många konversationer senare som vi gick vidare. Åt soppa och hamnade på ytterligare en bar som var uppe i skyarna. Oplanerat tema för kvällen.

IMG_0625Där trängdes människor från hela världen som kommit till Istanbul för att de tyckte att det verkade vara en härlig plats att bo på (expats). Några var också turister, men de var i minoritet, och det kändes rätt bra tyckte vi.

11221514_510139861734_2695703986246385858_n

Vi pratade om viktiga saker, och om sådant som inte var viktigt alls.

IMG_0632Och av någon anledning har jag tusen bilder på gatan nedanför stället, jag gissar att jag tyckte att det var långt ner och att det var värt att föreviga.

Vi stängde stället, obrydda över att vi skulle ta en flight till Tyskland dagen efter. Men innan vi gick stal vår vän en blyertsteckning till mig. Den hängde på en av väggarna och jag kände mig som en mycket mystisk konsttjuv när vi snavade ner för de många trapporna och ut på gatan…

IMG_0782Och nu bor den hemma hos oss, på min byrå och påminner mig om äventyr på Istanbuls takterasser.

Dedicated to the wisdom of God

Från 537 till 1453 var Hagia Sofia en grekisk ortodox katedral, för att därefter tjäna som en moské och slutligen ett museum. Om ni tycker att det där med sevärdheter är sådär, och bara tänker kolla in en när ni besöker Istanbul så skulle jag säga att det här borde vara den utvalda. 

IMG_5350Hagia Sofia är nämligen överdådig, på riktigt. Här är lager av historia bokstavligen målade över varandra. För när ottomanerna besegrade Konstantinopel fick katedralen en rejäl make over.  IMG_5329Här hänger min pojkvän vid massiva pelare och guldiga valv. Om jag inte missminner mig säger han någonting om att jag inte är mycket till fotograf. Vilket han nog har rätt i.

IMG_5376 Därför fick han ta nästa kort.

Alltså, för att komma till andra våningen gick vi genom en fortliknande gång. Stenen vi gick på var så sliten, så sliten. Så många fötter innan oss…

IMG_5373Hade det inte varit så himla mörkt hade den där gången varit den perfekta platsen att ta “sitter i ett fönster och funderar” kort i.

IMG_5408

På övervåningen kunde du under den flagnande färgen se att Hagia Sofia en gång varit kristet. Målningarna var mycket magnifika.

IMG_0470Från kristna målningar till turkisk snabbmat, för efter en dag där vi trängts i ett torn, hälsat på medusor i underjorden och tittat på katedral-moské-museum var vi vrålhungriga. Den här potatisskapelsen kallas för kumpir och är en sorts turkisk snabbmat, den var tokgod.

IMG_0476Håll i er nu, för efter potatisätandet hände nämligen någonting magiskt. Vi stannade till på ett café som heter Mado. Där blev vi serverade den här desserten som var alldeles drömig. Grejen är att turkarna är grymma på desserter. Sverige kan ibland kännas som ett land dit desserterna kommit för att dö. I Istanbul beställde vi in fler desserter än vad vi gör på ett år här hemma i Stockholm. Vi njöt med andra ord järnet.

Vad vi ägnade oss åt senare den dagen minns jag inte. Sockerkoma och netflixande på hotellet är ingen omöjlighet. Vid det här laget hade jag varit på resande fot i två veckor någonting…